Det förväntade - det oväntade

För första gången på 22 år lyssnade jag igår (torsdag) på ett helt tal i Almedalen. Mona Sahlin talade efter ett uppvärmningsförsk av Moneybrother. Få saker i Monas tal överraskade - det politiskt korrekta fanns där, lite sparkar på Alliansens politik o egentligen inga nyheter alls. Hon var rätt snäll i sin retorik - för snäll kanske för att vinna min röst. Jag hade hoppats på det där lilla extra som hade skapat förväntningar o förhoppningar. Nu var det eg bara extra dagistid som avvek frän det invanda... O mina barn har ju precis slutat på dagis! Att hon återuppväckte ordet solidaritet var nog talets höjdpunkt, resten var välbekant s-politik.
Som talare var hon bättre än jag hade förväntat mig - levande, fri o okonstlad. Frågan är väl om hon vann valet med det här talet? Nån folkfest-stämning infann sig aldrig, trots lite amerikaniserad stil, med vuvuzelor (!) namnskyltar o annat.

Idag (fredag) har jag varit på gutarnas eget olympiska spel, Stångaspelen, o tittat på pärk, en gutnisk sportgren som det inte ens är värt ett försk att försöka förklara. Antingen förstår man allt eller inget. Men det var häftigt att se o uppleva: inspirationen, glädjen, besvikelsen, taktiken.En gotländsk folksport när den är som bäst. Det mest oväntade hände hela tiden: bollen studsade fel i gräset, nån tittade åt fel håll o totalmissade, nån i åskådarmängden tog en sup o diskuterade arttillhörigheten på en överflygande rovfågel (ormvråk, förresten), andra diskuterade kvällens fest... Inget var givet på förhand o känslan av folkfest var total. Vinsterna var givetvis välkomna, men att vara med, att duga, att höra hemma, var ändå i centrum.

Konfirmanderna har jobbat fram en facebook-grupp idag o fyllt sida efter sida med text och foton. Allt andas glädje, lycka, tacksamhet o hopp. Deras förväntningar gick i kras - det blev ett annorlunda o bättre läger än dom tänkt sig. "Vi har fått ställa frågor vi aldrig annars får ställa"..."vi har lärt oss massor om livet"... kommentarerna beskriver det oväntade, det positivt överraskande. Mona Sahlin kanske hade behövt vara med här nån dag för att se o förstå hur ungdomar lever o tänker, drömmer o skapar. Fast, dom har ju inte rösträtt ännu, så dom är väl inte så intressanta för en politiker.

Tyvärr har dom väl inte heller alltid varit så intressanta för kyrkan. Vi som drömt o bett om ungdomar, vi har haft svårt att möta dem på deras egen planhalva. Känslan av att se dessa 14 tonåringar på knä vid altaret i kyrkan ikväll var riktigt häftig. Det var möjligt bara därför att det för dem totalt oväntade hade skett - dom hade blivit tagna på allvar, sedda, älskade för dom dom är. Kravlöst o generöst älskade från minut ett till sista amen. Så enkelt, så genialiskt - men så svårt... Kyrkans hela existens bygger ju på det oväntade - på Guds människoblivande, på en korsfäst men uppstånden o älskande Gud. En Gud som inte kräver utan erbjuder, en Gud som inte går förbi för att man inte råkar tänka "rätt", leva "rätt" eller vara "rätt". Låt oss gå vidare från det förväntade (det begränsande) o ut med budskapet om det oväntades möjligheter (friheten). Låt oss skapa en kyrka som ser o tar alla på allvar, inte bara dom som är som vi förväntar oss. Låt oss bryta ner alla traditionella murar o gränser, för att skapa något totalt oväntat: en kyrka för alla! En oas som ser o tar vara på allas gudomliga möjligheter o potentialer. En gemenskap med öppna dörrar o fönster - öppna uppåt mot Andens vind o öppna åt sidorna mot en förväntansfull omvärld.

Mode

Idag handlar mycket om vad vi har på oss? Färger, passform, design, märken blir allt viktigare. T.o.m. Alex Schulmans ett åriga dotter har fått en tvådelad bikini (märke/design?).

Här på konfirmationslägret är det helt tvärtom - gränserna för vad som är möjligt o omöjligt tänjs ganska ordentligt, vilket måndagens modevisning ger prov på. Tonåringar med få hämningar, med öppna sinnen o fyllda av nyfikenhet o lär-lusta. Kan man ha det bättre?

Förflyttar vi oss 15 km västerut, till Visby, lär väl situationen vara den motsatta, eller som en kompis beskrev verkligheten där: "Dom kommer emot med rosa skjortor o rosébagen i handen o kan inte skilja på höger o vänster...".

Idag har vi besökt döden - studerat gravar o kyrkmålningar i Halla o sen samtalat om symbolernas betydelse o innehåll. Dom tänker i innehåll, inte bara i symbolik o bilder! Häftigt!

Tänk om våra makthavare också skulle lära sig att se till innehåll o inte bara till yta! Det som låtere bra behöver ju inte nödvändigtvis vara det.

Det som är inne kan faktiskt bli perifert, om så för 14 dagar. Det som varit självklart kanske inte alltid är det? Klarar tonåringar av det borde vi gamla uvar också göra det. Syfte, innehåll o mening borde få första parkett - inte bara invanda traditioner o sanningar.

Klarar vi av att se världen med Guds ögon? Se människan, "Ecce homo" - sa Jesus. Människans behov, människans nöd, människans möjligheter, människans inneboende godhet, människans gudomliga ursprung. Tonåringarna på lägret kan det!

Ovisshet

Just nu präglas tillvaron av ovisshet... Ingen vet riktigt säkert hur tillvaron kommer att formas efter den 19 september. Politikerna försöker överglänsa varandra med fagra löften varvat med pajkastning. "Experter" försöker tolka o bedöma talen i Almedalen: "Vad sa dom egentligen?" Som om människorna (vi) skulle vara dumma o inte kunna förstå o tolka själva!

Idag var det fp-ledaren, major Björklunds tur att framträda. Inte oväntat kom han in på betyg i skolan...som om betyg i första, tredje, femte, sjunde eller nionde klass överhuvudtaget skulle ha nån som helst betydelse för landets o människornas framtid. Varför göra en fråga av en icke-fråga? Är det inte viktigare att vi som föräldrageneration lär våra barn att förstå att dom är värdefulla o viktiga, vare sig dom har ett A, ett vg eller en 3:a i ett betyg eller skriftligt omdöma? Barnens o ungdomarnas framtid avgörs av vårt sätt att bemöta dem, inte i vårt sätt att betygsätta dem! Ser vi barnen? Tar vi dem på allvar? Ger vi dem insikten att livets värde inte består i prestation utan i existens?

Fi-ledaren Gudrun brände visst 100.000 spänn idag. Hade det inte varit smartare att dela ut dem till nån som behövde dom? Undrar om Gudrun inser vad en sån summa hade betytt för ett antal familjer o tjejer i t.ex. Mali eller Haiti? Men, det är klart, dom kan ju inte rösta på Fi (Fy?)... o dom har ju lite andra perspektiv på tillvaron än genderperspektivet...

Tog årets första dopp idag. Sällan har människors blickar på badstranden varit så fokuserade uppåt som idag. Gråa moln tornade upp sig i horisonten o alla stirrade... blir det regn? När kommer första droppen? Ska vi packa ihop... Barnen på stranden struntade i moln o ovisshet. Sanden, vattnet, leken o nuet var viktigare än ev regn eller inte regn. De vuxnas ovisshet o oro smittade aldrig av sig... Dags att lära sig av barnen - fullständigt onödigt att oroa sig. Bättre att anpassa sig till nuet än spekulera om sen´et!

Livet levs o formas nu. Våra val just nu är viktigare än valet i september. Väljer vi det goda, väljer vi att blunda, väljer vi det mindre goda? Vågar vi välja att tro på våra egna möjligheter o inneboende resurser? Vågar vi att trotsa blockgränser o partipiskor? Vågar vi se tillvaron i ett större prespektiv? När vi vågar lyfta blicken från plånboksfrågor till frågor om medmänsklighet o helhet - då släpper ovissheten o liver får en annan mening, ett djupare innehåll...

Längtan

Politikerna med svans i Visby just nu styrs av längtan efter makt o fri mat/dryck. Skapas det nåt överhuvudtaget? Förbättrar Almedalsveckan livet för alla som längtar efter nåt mer? Löften har ingen ännu kunnat överleva på. Nästa vecka städas allt bort o 1400 seminarier o 7 politikertal faller snart i glömska. Vinnare är dom som lever på turismen på ön - alla andra är förlorare.

Fotbollsnördarna längtar efter semifinaler, bronsmatch o final. Snart är VM-äventyret över för denna gång, men har sydafrikas fattiga fått ut nåt av det? (möjligtvis tinnitus av alla vuvuzelas?)
Har 14 årige Jonathan i Port Elizabeths kåkstäder vunnit nåt?
Är inte VM ett evenemang för dom som redan har o kan o tror sig äga världen? VM skapar glädje hos en vinnande nation - alla andra är förlorare!

Konfirmationslägret har gått in på sin sista vecka. Jag är fullständigt övertygad över att dom 14 ungdomar som lever här just nu, utan datorer o tv, men med samtalet o livsfrågorna i centrum, är dom stora vinnarna. Aldrig mer upprepas detta - once in a lifetime! En unik möjlighet att leva tillsammans o fundera kring livets stora frågor. Här förändras världar! O dom längtar efter mer... Dom tillhör vinnarna! Det finns hopp!

Som kyrka o som kristenhet har vi en unik chans att förändra världen - om vi bara inser att vi kan o får, om vi bara bestämmer oss för att skapa förändring, om vi bara vågar ta evangeliets längtan på allvar. Evangeliet handlar om en rättvis fördelning av allt - av nåd, av ekonomi, av möjligheter. Det handlar inte om att ta från dom rika o ge till de fattiga - nej, snarare om insikten att dela med sig. Allt är vårt!
Jag kan aldrig fatta att vi slåss o strejkar för några procentenheter, när större delen av världens befolkning längtar efter mat för dagen, rent vatten, nånstans att bo, frihet från förtryck o ångest, längtar efter att kunna ge sina barn en framtid o ett liv. Jag kan ännu mindre fatta hur vi tillåts spekulera bort miljarder i aktie- o optionsspel, i ekonomiska vansinnestransaktioner, i skatteplanering o rent svindleri.
Vore det inte ett fantastiskt grepp av riksbanken att höja räntan o staten skulle låta räntehljningen gå till bekämpning av fattigdom? Då skulle vi kanske äntligen nå upp till 1% målet o däremed möta en del av den längtan efter framtid o rättvisa som finns i tredje världen?

Jag längtar efter den dagen när världen blir en rättvis plats - när inte längtan efter makt, ekonomisk girighet eller medmänsklig snålhet styr. När medmänsklighet styr! Risken är bara att min längtan förblir en dröm...

Ansvar

Har varit på gudstjänst i Visby idag. Politikerveckan startade o gudstjänsten i Metodistkyrkan var tillsammans med Broderskapsrörelsen. Peter Weiderud (ordf. för Broderskap) predikade o konfirmanderna sjöng.

Stan är full av politiker o lobbyister o journalister o annat löst folk - o värre lär det bli...
Peter W predikade om behovet för både kyrkor o politiska partier att ta dagens ungdomar på allvar, att bygga broar o att se o ta vara på det engagemang som finns hos ungdomar idag.
Han satte tummen på ett av kyrkans största problem - att inte se o bry sig om unga människors liv, energi o engagemang. Vi har ju missat ett par generationer snart o om vi inte tar situationen på allvar kommer vi att marginaliseras ännu mer.

Har också haft fantastiska samtal med konfirmanderna om livet o framtiden, mening o möjligheter. Tänk att de vågar tänka högt inför en gammal uv! Jag lider med kyrkan som inte når fram till dem i vardagen. Nu har vi två veckor (konfirmationslägret) då vi kan förmedla liv, hopp, kärlek o tro - sen kanske vi aldrig mer får chansen - om vi inte tar dem på allvar o formar morgondagens kyrka efter deras verklighet! Vi måste våga ta det ansvar som är vårt - att "se människan".

Detsamma gäller ju också politiken. Dagens unga är mer medvetna än nånsin o behov av ett annat o nytt sätt att tänka o leva, men tas inte på allvar...inte av Fredrik, Mona, Lars o de andra. Biskop Lennart hade en fin appell i Almedalstidningen till talarna - "håll er till grundvärdena o inte till de grunda värdena".

Missa inte chansen - ta livet, nuet o ungdomarna på allvar!

Tystnad!?

Den senaste tiden har jag grubblat mycket över kravet på tystnad o rätten att tala. Blev smärtsamt påmind om det på årskonferensen i mitten av maj o återigen idag.

Ord kan tolkas så olika - ord kan såra o hela, förklara eller skapa frågor... Kanske en total tystnad är bäst? Då trampar man i alla fall inte på nåns tår... Men om vi tiger kommer väl stenarna att ropa? Om vi tystnar så dör också samtalet, tänkandet, framtiden, livet...

Med konfirmanderna har vi arbetat med bibelordet idag. Försökt förstå vad som finns bakom orden och inte tolka bokstav för bokstav, försökt förstå helheten o skapa bilder, försökt se meningen med orden o inte fastna i själva ordvalet. Dom fixade det! Dagens ungdomar är skarpare än man anar - för dom insåg poängen ganska snabbt. Saker sägs o skrivs i sitt sammanhang o är inte eviga löstryckta sanningar. Utan helhet funderar inte delarna - utan delar ingen helhet.

Som präst är jag kyrkans representant o förväntas stå för det som kyrkan står för, försvara det som är beslutat, uttala mig i enlighet med det som är dogmer o beslut... Som biskopens ställföreträdare är det min uppgift att försvara hela kyrkan. Helt OK. Jag är stolt över vår kyrka, vår kyrkas ideologi o teologi! Jag har faktiskt aldrig hittat nåt bättre. Men det innebär inte att det inte finns det som kan o skall förbättras o förändras. Inget får vara skrivet i sten...allt måste prövas o det är mitt ansvar att pröva. Vår kyrkofader John Wesley talade sig varm för helgelsen, den ständiga utvecklingen... Låt oss våga utvecklas, låt oss våga ge varandra rätten att tala o tänka - gör vi inte det är vi förlorade. Det gäller såväl i våra egna liv, i församlingens liv, i kyrkans liv o i den nya kyrkans liv.