Idag har vänskap o relationer varit centrum på konfirmationslägret. Svåra frågor som skapat mycket samtal. Svek, lögn o egoism har debatterats flitigt.
De fem viktigaste positiva sakerna:
- behandla andra som dig själv
- rätten att vara sig själv
- rätten att tro o uttrycka sina åsikter
- att inte skada någon
- att inte stjäla
De fem värsta sakerna:
- att utnyttja någon - egoism
- svek o lögner
- fysiskt/åsykiskt våld
- inte respektera
- låta bli att agera
Vi samtalde också om våra behov: mat, vatten, värme, bostad, trygghet, jobb, kärlek o vänskap.
Vi hamnade hela tiden i frågan om relationer o vänskap. Hur bygger man upp vänskap? Hur utvecklar man relationer? Sunda ungdomar med sunda tankar! Jesus hade gillat detta! Det var ju för dem han var beredd att dö - för han älskar dessa små! "Jag kallar er vänner...".
Självbilden är viktig! "Älska dig själv - o du kan älska andra"..."ge o du får"..."tro på dig själv".
Evangeliet i ett nötskal - du är nåt! Du kan nåt! Du får!
Ser fram emot en spännande fortsättning - o du, vet att du är älskad o får älska. Vet att du är sedd - o får se. Vet att du är sann - o får förmedla sanning!
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
Förändringar
Började dagen med att plocka fossil o samtala med konfirmanderna om skapelsen. Om att den inte tagit slut, utan att vi är en del av en konstant fortsättande skapelseprocess. Gud vilade den sjunde dagen men har fortsatt sen på den åttonde, nionde, tionde... o än idag - o vi får vara med o skapa! Gud satte inte punkt efter Uppenbarelsebokens sista blad... Tillvaron, livet, evangeliet förändras ständigt...
Inget är färdigt utan livet måste utvecklas o helgas hela tiden. Inget får stå still - den/det som inte förändras, växer o omformas slutar att leva.
Fantastiskt att uppleva den friska öppenhet som ungdomar har! De är inte fastlåsta i vare sig ideologi eller teologi utan öppna för ett positivt kritiskt tänkande. De har idag på lägret producerat både skapelseberättelser o en skapelsesång utifrån 1 Mosebokens första skapelseberättelse (- framförs i gudstjänsten på söndag! Har du möjlighet, så kom o lyssna!) O ändå är den värld jag delvis lever i, kyrkans värld, så totalt främmande för dem. Tänk vad vi missar genom att inte mötas! Det är kyrkan det är synd om, inte ungdomarna!
Idag förändrades också mitt liv drastiskt. I nästan 7 år har jag i princip fem dagar i veckan svängt in till dagis och en fantastisk personal har tagit ansvaret för mina barn. Idag tog den epoken slut:( En sista fest o sen var det över. Lämnade tillbaka nyckeln o avslutade en viktig del i mitt liv. Sorgligt - för förändring är ofta smärtsam. Att gå vidare, att lämna nåt bakom sig, att våga nåt nytt - kostar på många sätt. Jag bär med mig en oändlig tacksamhet till den fantastiska personal som hjälpt mina barn att växa o formas o helgas. Gud har verkligen använt dem! Tänk om vi i kyrkan hade den troheten, det tålamodet, den inställningen, den positiva människosynen, det kärleken till de små, som dagispersonalen visat prov på. "Allt vad ni gjort för dessa minsta, det har ni gjort för mig". O frukten är harmoniska o lyckliga barn, beredda att gå vidare i livet, trygga o motiverade!
Min bön är att åtminstone lite av det som ungdomarna på lägret o dagispersonalen på Lyckan i Burs visat prov på också skulle kunna prägla morgondagens kyrka o att vi i dagens kyrka skulle vara öppna för den förändringens vind som måste få blåsa bort all gammal ideologi, unken teologi o instängdhet. Jag tror det är möjligt, men det kostar på... en omvändelse var visst det begrepp som såväl Johannes Döparen som Jesus talade om. Men är vi beredda att vända om?
Inget är färdigt utan livet måste utvecklas o helgas hela tiden. Inget får stå still - den/det som inte förändras, växer o omformas slutar att leva.
Fantastiskt att uppleva den friska öppenhet som ungdomar har! De är inte fastlåsta i vare sig ideologi eller teologi utan öppna för ett positivt kritiskt tänkande. De har idag på lägret producerat både skapelseberättelser o en skapelsesång utifrån 1 Mosebokens första skapelseberättelse (- framförs i gudstjänsten på söndag! Har du möjlighet, så kom o lyssna!) O ändå är den värld jag delvis lever i, kyrkans värld, så totalt främmande för dem. Tänk vad vi missar genom att inte mötas! Det är kyrkan det är synd om, inte ungdomarna!
Idag förändrades också mitt liv drastiskt. I nästan 7 år har jag i princip fem dagar i veckan svängt in till dagis och en fantastisk personal har tagit ansvaret för mina barn. Idag tog den epoken slut:( En sista fest o sen var det över. Lämnade tillbaka nyckeln o avslutade en viktig del i mitt liv. Sorgligt - för förändring är ofta smärtsam. Att gå vidare, att lämna nåt bakom sig, att våga nåt nytt - kostar på många sätt. Jag bär med mig en oändlig tacksamhet till den fantastiska personal som hjälpt mina barn att växa o formas o helgas. Gud har verkligen använt dem! Tänk om vi i kyrkan hade den troheten, det tålamodet, den inställningen, den positiva människosynen, det kärleken till de små, som dagispersonalen visat prov på. "Allt vad ni gjort för dessa minsta, det har ni gjort för mig". O frukten är harmoniska o lyckliga barn, beredda att gå vidare i livet, trygga o motiverade!
Min bön är att åtminstone lite av det som ungdomarna på lägret o dagispersonalen på Lyckan i Burs visat prov på också skulle kunna prägla morgondagens kyrka o att vi i dagens kyrka skulle vara öppna för den förändringens vind som måste få blåsa bort all gammal ideologi, unken teologi o instängdhet. Jag tror det är möjligt, men det kostar på... en omvändelse var visst det begrepp som såväl Johannes Döparen som Jesus talade om. Men är vi beredda att vända om?
måndag 28 juni 2010
Konfirmationsläger
Idag började årets konfirmationsläger på Högbrogården på Gotland. 14 goa ungdomar skall tillsammans med några gamla uvar (Tomas Boström och jag) leva tillsammans i 14 dagar o dela livets mysterier.
När vi frågade om deras förväntningar så var svaret: lära oss mer om livet! Tänk om vi äldre också kunde möta vardagen med den förväntan, istället för att tro oss veta allt.
Tomas o jag skall tillsammans med ungdomarna försöka finna vägar vidare. Inte lära dem, utan lära oss tillsammans. Vi (och kyrkan!) har massor att lära av dessa fantastiska unga människor som skulle kunna skapa framtidens kyrka. Men vi låter dem så sällan göra det o dom kanske inte ens vill, eftersom kyrkan för dem är något ytterst diffust. Varför? För att kyrkan inte är intressant för dem! För att kyrkan inte möter dem på deras planhalva. För att kyrkan inte klarat av att förnya vare sig innehåll eller språk.
Jag hade en vigsel i lördags. Den mest spännande o häftiga vigsel jag haft. Två för mig nästan helt okända människor som valt just min kyrka o mig för sin vigsel. När vi samtalade om vigselordning så ville dom ha med Herrens bön, för den hör väl till. När jag frågade om vilken variant, så ville dom ha den gamla för det var den som dom trodde att i alla fall några kunde. Dom visste inte ens att det fanns en ny! Har vi som kyrka misslyckats så till den grad att presentera vår förnyelse att inte ens detta har nått ut?
Drömmar, förhoppningar, förväntningar möter nu vardag o verklighet på lägret - kan förutsättningarna bli bättre? Jag skulle önska att alla fick möjligheten att vara tillsammans 14 dar på ett sånt här läger! För att finna sig själv, finna vägar framåt, finna förståelse för andras tankar, tro o liv. För att se o förstå att kyrkan inte behöver vara den moralkonservativa, tråkiga o stelbenta kyrka folk ser framför sig. För att uppleva att kyrkan har nåt att tillföra dagens stressade värld som förnyas o utvecklas i en takt som skapar oro o osäkerhet.
Om vi (kyrkan) skall ha en framtid, måste vi våga tänka nytt, skapa nytt, tala nytt o framförallt våga vara öppna för människors tankar, frågor o behov idag.
För konfirmanderna finns det hopp, men finns det hopp för alla gamla uvar? Är vi för fastlåsta i dogmer o traditioner? Är vi öppna för den förändring som kyrkan måste igenom för att kunna vara en medspelare i dagens matcher? Är vi beredda att ta dom stegen - att sitta ner o lyssna in o lära oss av dagens ungdomar? O inte bara tro att vi har alla svaren...för det har vi inte! Vi håller på att förlora kontakten med verkligheten - vi måste våga börja om!
Evangeliet innehåller allt som behövs för livet. Men...vi måste våga tolka evengeliet i dagens samhälle, våga låta evangeliets glädje o hopp förmedla nåd o kärlek o liv. Dags för en ny slags befrielseteologi - en teologi som befriar oss o hela mänskligheten. Det skall vi i alla fall försöka skapa på det här lägret!
När vi frågade om deras förväntningar så var svaret: lära oss mer om livet! Tänk om vi äldre också kunde möta vardagen med den förväntan, istället för att tro oss veta allt.
Tomas o jag skall tillsammans med ungdomarna försöka finna vägar vidare. Inte lära dem, utan lära oss tillsammans. Vi (och kyrkan!) har massor att lära av dessa fantastiska unga människor som skulle kunna skapa framtidens kyrka. Men vi låter dem så sällan göra det o dom kanske inte ens vill, eftersom kyrkan för dem är något ytterst diffust. Varför? För att kyrkan inte är intressant för dem! För att kyrkan inte möter dem på deras planhalva. För att kyrkan inte klarat av att förnya vare sig innehåll eller språk.
Jag hade en vigsel i lördags. Den mest spännande o häftiga vigsel jag haft. Två för mig nästan helt okända människor som valt just min kyrka o mig för sin vigsel. När vi samtalade om vigselordning så ville dom ha med Herrens bön, för den hör väl till. När jag frågade om vilken variant, så ville dom ha den gamla för det var den som dom trodde att i alla fall några kunde. Dom visste inte ens att det fanns en ny! Har vi som kyrka misslyckats så till den grad att presentera vår förnyelse att inte ens detta har nått ut?
Drömmar, förhoppningar, förväntningar möter nu vardag o verklighet på lägret - kan förutsättningarna bli bättre? Jag skulle önska att alla fick möjligheten att vara tillsammans 14 dar på ett sånt här läger! För att finna sig själv, finna vägar framåt, finna förståelse för andras tankar, tro o liv. För att se o förstå att kyrkan inte behöver vara den moralkonservativa, tråkiga o stelbenta kyrka folk ser framför sig. För att uppleva att kyrkan har nåt att tillföra dagens stressade värld som förnyas o utvecklas i en takt som skapar oro o osäkerhet.
Om vi (kyrkan) skall ha en framtid, måste vi våga tänka nytt, skapa nytt, tala nytt o framförallt våga vara öppna för människors tankar, frågor o behov idag.
För konfirmanderna finns det hopp, men finns det hopp för alla gamla uvar? Är vi för fastlåsta i dogmer o traditioner? Är vi öppna för den förändring som kyrkan måste igenom för att kunna vara en medspelare i dagens matcher? Är vi beredda att ta dom stegen - att sitta ner o lyssna in o lära oss av dagens ungdomar? O inte bara tro att vi har alla svaren...för det har vi inte! Vi håller på att förlora kontakten med verkligheten - vi måste våga börja om!
Evangeliet innehåller allt som behövs för livet. Men...vi måste våga tolka evengeliet i dagens samhälle, våga låta evangeliets glädje o hopp förmedla nåd o kärlek o liv. Dags för en ny slags befrielseteologi - en teologi som befriar oss o hela mänskligheten. Det skall vi i alla fall försöka skapa på det här lägret!
fredag 25 juni 2010
Att inte döma
Tankar utifrån söndagens text ur Johannes ev. 8:1-8 om äktenskapsbryterskan som skulle stenas.
Människors domar kan vara både hårda o orättvisa. Vi har lätt för att döma, för vi vet ju alltid bäst o allt som inte stämmer med det vi tycker o tänker, har lärt oss eller accepterat som sanning, faller under vår dom. Vi har skapat våra egna regelverk - oftast ganska hårda o trångsynta - "öga för öga, tand för tand" varianter.
Dom som släpade tjejen till Jesus, o varför bara tjejen förresten, lagen i 1 Moseboken sa ju att båda skulle dömas, de visste ju att lagen var på deras sida. Problemet var bara att dom inte hade den formella rätten att döma till döden. Den hade romarna monopol på. Dom ville alltså testa Jesus som gjort sig känd som en rättvis o juste man. Han som hade lättare för att fria än fälla - nu vill dom sätta dit honom ordentligt. Men det går inte som dom tänkt sig - det blir ingen stening o ingen ditsättning av Jesus heller.
Jesus konstaterar enkelt: "Okej, stena på ni bara, men den som är utan fel kan ju kasta första stenen".
I varje möte med en människa ville Jesus hellre se på det som är o det som kan bli istället för att fokusera på det som varit. Misslyckanden eller inte, varje människa är unik o har rätt till en andra, tredje...tusende ny chans. Han, Jesus, gav inte upp hoppet om nån, det fanns alltid utvägar, det fanns alltid möjligheter. "Var det ingen som dömde dig?" frågade han tjejen... "inte heller jag dömer dig. Gå o synda inte mer".
Gott o ont är inte vad vi gör eller inte gör - snarare handlar det om vår inställning, våra fördömande attityder eller vår likgiltighet. "Jag är bättre än du... jag är mer värd än du... jag har mer rätt än du... jag har rätt att trampa på dig... jag skiter i dig". Så fort det handlar om vi-dom blir det problem. Vita är inte bättre än svarta...rika är inte mer värda än fattiga... män är inte duktigare än kvinnor...kristna är inte heligare än muslimer... Vi har så lätt att döma o fördöma o ger oss rätten att förtrycka eller strunta i andra. Korstågen på medeltiden, spanjorernas jakt på indianernas guld i Sydamerika, slaveriet i USA, Hitlertysklands slakt på judar, Sverigedemokraternas aversion mot invandrare, kyrkans rädsla för det icke heterosexuella... Vi har rätt - ni har fel. Men har vi alltid rätt?
Vad Jesus ville förmedla i det han sa o gjorde, o vad kyrkan borde förmedla (men inte alltid gör) är varje individs rätt till ett bättre liv o varjhe samhälles skyldighet att försvara o ta hand om de svaga, de förtryckta o de små.
Jag har mött alldeles för många människor som trasats sönder av andras domar. "Du tror fel... du har fel...du gör fel,... du lever fel... du är fel" - ord o attityder kan bryta ner o förstöra den starkaste. Vi väljer oftast att ta avstånd från den som gör fel, eller så tiger vi bara. Vi gör alltså motsatsen till det vi borde göra. När man behöver nåden som mest så delar vi inte med oss!
Jag vet inte hur ditt liv ser ut just nu. Hur du än mår eller känner dig, vilka motgångar du än lever med - ge inte upp. Ingen har rätt att stena dig! Du är en helig person, skapad av en Gud som är god o som älskar dig o inte dömer dig utan räcker ut sin hand för att hjälpa dig vidare i livet. Mötet med denne Jesus förändrade den här tjejens liv - det kan hända med ditt oxå. I ditt nu o i din morgondag. Men ska det kunna ske måste vi alla se o förstå att vi inte skall döma o fördöma utan förmedla nåd o förlåtelse, skapa utrymme o tillfällen för möten som förändrar.
För ett tag sen mötte jag ett par som skall separera - igår hade jag en vigsel. Vilka behöver nåden mest? Vilka har mest stöd av sitt sammanhang? Vilka har en enda vänkrets som stöd? Vilka anses av kyrkan som viktigare?
En av de viktigaste saker som Jesus lärt mig är att aldrig ta upp en sten. Ingen människa är värd att stenas - alla människor är värda nåd! Att vi som kyrka o som enskilda o som samhälle finns där som stöd, med en öppen dörr, ett öppet sinne o en öppen famn som stöd o hjälp.
Du är en viktig pusselbit i den plan Gud har för tillvaron. Unik, värdefull o spännande. För i dig finns samma kraftkälla som fanns redan när världens skapades, i Guds Big Bang. Jag var inne på Solkristallen i Visby häromdagen, en affär som bl.a. säljer stenar som innehåller krafter för livets alla situationer. Affären var full med folk! Men det är samma kraft som finns i dig - det är inte stenen som innehåller kraften, det är du. Stenen är bara en förmedlare av kraft, ett verktyg.
"Inget är ömöjligt för den som tror" sa Jesus. Det handlar om att våga, att pröva sig fram, att inte ge upp. Dina egenskaper, dina intressen är just dina o ingen annans, värda att utveckla o förädlas. "Följ mig" sa han också till en bunt vanliga människor. Människor som upplevde en total förvandling av sina liv... o som fick bli redskap för nåd o liv, förlåtelse o hopp till en hel värld.
Vad är då syftet med ditt liv? Det är din sak att ta reda på, men jag lovar att det finns där. Svarat du söker. På vägen framåt finns också hjälmedlen: kunskap, andras erfarenhet, ditt eget förnuft o bibelns beskrivning av Jesus o friheten o nåden. Du är fri att leva - Jesus dömer dig inte o ingen människa har rätt att döma dig heller. Jesus har gett dig friheten att välja, friheten att leva ut din tro, ditt hopp, din kärlek. Men kom ihåg - du har inte heller rätt att förneka någon det du själv fått. Du är kallad att förlåta, att finnas där.
Människors domar kan vara både hårda o orättvisa. Vi har lätt för att döma, för vi vet ju alltid bäst o allt som inte stämmer med det vi tycker o tänker, har lärt oss eller accepterat som sanning, faller under vår dom. Vi har skapat våra egna regelverk - oftast ganska hårda o trångsynta - "öga för öga, tand för tand" varianter.
Dom som släpade tjejen till Jesus, o varför bara tjejen förresten, lagen i 1 Moseboken sa ju att båda skulle dömas, de visste ju att lagen var på deras sida. Problemet var bara att dom inte hade den formella rätten att döma till döden. Den hade romarna monopol på. Dom ville alltså testa Jesus som gjort sig känd som en rättvis o juste man. Han som hade lättare för att fria än fälla - nu vill dom sätta dit honom ordentligt. Men det går inte som dom tänkt sig - det blir ingen stening o ingen ditsättning av Jesus heller.
Jesus konstaterar enkelt: "Okej, stena på ni bara, men den som är utan fel kan ju kasta första stenen".
I varje möte med en människa ville Jesus hellre se på det som är o det som kan bli istället för att fokusera på det som varit. Misslyckanden eller inte, varje människa är unik o har rätt till en andra, tredje...tusende ny chans. Han, Jesus, gav inte upp hoppet om nån, det fanns alltid utvägar, det fanns alltid möjligheter. "Var det ingen som dömde dig?" frågade han tjejen... "inte heller jag dömer dig. Gå o synda inte mer".
Gott o ont är inte vad vi gör eller inte gör - snarare handlar det om vår inställning, våra fördömande attityder eller vår likgiltighet. "Jag är bättre än du... jag är mer värd än du... jag har mer rätt än du... jag har rätt att trampa på dig... jag skiter i dig". Så fort det handlar om vi-dom blir det problem. Vita är inte bättre än svarta...rika är inte mer värda än fattiga... män är inte duktigare än kvinnor...kristna är inte heligare än muslimer... Vi har så lätt att döma o fördöma o ger oss rätten att förtrycka eller strunta i andra. Korstågen på medeltiden, spanjorernas jakt på indianernas guld i Sydamerika, slaveriet i USA, Hitlertysklands slakt på judar, Sverigedemokraternas aversion mot invandrare, kyrkans rädsla för det icke heterosexuella... Vi har rätt - ni har fel. Men har vi alltid rätt?
Vad Jesus ville förmedla i det han sa o gjorde, o vad kyrkan borde förmedla (men inte alltid gör) är varje individs rätt till ett bättre liv o varjhe samhälles skyldighet att försvara o ta hand om de svaga, de förtryckta o de små.
Jag har mött alldeles för många människor som trasats sönder av andras domar. "Du tror fel... du har fel...du gör fel,... du lever fel... du är fel" - ord o attityder kan bryta ner o förstöra den starkaste. Vi väljer oftast att ta avstånd från den som gör fel, eller så tiger vi bara. Vi gör alltså motsatsen till det vi borde göra. När man behöver nåden som mest så delar vi inte med oss!
Jag vet inte hur ditt liv ser ut just nu. Hur du än mår eller känner dig, vilka motgångar du än lever med - ge inte upp. Ingen har rätt att stena dig! Du är en helig person, skapad av en Gud som är god o som älskar dig o inte dömer dig utan räcker ut sin hand för att hjälpa dig vidare i livet. Mötet med denne Jesus förändrade den här tjejens liv - det kan hända med ditt oxå. I ditt nu o i din morgondag. Men ska det kunna ske måste vi alla se o förstå att vi inte skall döma o fördöma utan förmedla nåd o förlåtelse, skapa utrymme o tillfällen för möten som förändrar.
För ett tag sen mötte jag ett par som skall separera - igår hade jag en vigsel. Vilka behöver nåden mest? Vilka har mest stöd av sitt sammanhang? Vilka har en enda vänkrets som stöd? Vilka anses av kyrkan som viktigare?
En av de viktigaste saker som Jesus lärt mig är att aldrig ta upp en sten. Ingen människa är värd att stenas - alla människor är värda nåd! Att vi som kyrka o som enskilda o som samhälle finns där som stöd, med en öppen dörr, ett öppet sinne o en öppen famn som stöd o hjälp.
Du är en viktig pusselbit i den plan Gud har för tillvaron. Unik, värdefull o spännande. För i dig finns samma kraftkälla som fanns redan när världens skapades, i Guds Big Bang. Jag var inne på Solkristallen i Visby häromdagen, en affär som bl.a. säljer stenar som innehåller krafter för livets alla situationer. Affären var full med folk! Men det är samma kraft som finns i dig - det är inte stenen som innehåller kraften, det är du. Stenen är bara en förmedlare av kraft, ett verktyg.
"Inget är ömöjligt för den som tror" sa Jesus. Det handlar om att våga, att pröva sig fram, att inte ge upp. Dina egenskaper, dina intressen är just dina o ingen annans, värda att utveckla o förädlas. "Följ mig" sa han också till en bunt vanliga människor. Människor som upplevde en total förvandling av sina liv... o som fick bli redskap för nåd o liv, förlåtelse o hopp till en hel värld.
Vad är då syftet med ditt liv? Det är din sak att ta reda på, men jag lovar att det finns där. Svarat du söker. På vägen framåt finns också hjälmedlen: kunskap, andras erfarenhet, ditt eget förnuft o bibelns beskrivning av Jesus o friheten o nåden. Du är fri att leva - Jesus dömer dig inte o ingen människa har rätt att döma dig heller. Jesus har gett dig friheten att välja, friheten att leva ut din tro, ditt hopp, din kärlek. Men kom ihåg - du har inte heller rätt att förneka någon det du själv fått. Du är kallad att förlåta, att finnas där.
onsdag 16 juni 2010
Guds tid är nu
Det trasiga skulle bli helt. Det som iungenting var skulle plötsligt bli allt. Jesus kom för att skapa en enhet av allt o alla. Han kom in i ett sammanhang där skillnaden mellan fattig-rik, from-ofrom, jude-icke jude, man-kvinna var enorma. Det var som om han kommit in i vår tid! För trots att vi lever i världens kanske mest jämställda samhälle, så är det långtifrån jämlikt. Trots att vi har (haft?) västvärldens mest generösa flyktingpolitik, så är inte flyktingar välkomna (utan sänds tillbaka till helvetet). Trots att vi har en liberal lagfstiftnng vad gäller sexualitet, så är de som avviker från majoritetesnormen inte riktigt accepterade. Trots att... trots att allt borde kunna vara så bra (o likt det Jesus drömde om o arbetade för), så finns det murar, hinder o gränser. Trots allt finns det en hel del att göra innan vår värld blir gudomlig!
Jesus utvalde människor till specifika uppgifter, därför att de var utrustade med specifika gåvor. De blev utvalda för att skapa förändring, en förändring för allt o alla. En tillvaro där inte hat o förtryck skulle råda, där inte relationer mellan länder o människor krackelerade, där inte förtryck o hot var vardag för så många. Dom han utvalde var inte särdeles annorlunda än resten av dåtidens människor, men en sak skilde dem från alla andra. De fick en insikt i mötet med Jesus i vad de kunde åstadkomma tillsammans med honom o att det inte fanns några hinder för vad som var möjligt. För dom var öppna för förändring!
Vi måste våga ta steget in i det okända - öppna alla dörrar o fönster för dem som finns runt omkring oss. Men för att vi som kyrka o som enskilda skall våga o orka o vilja det måste vi vara medvetna om vilka vi är o vad vi kan. Vi är Guds barn! Ingenting är omöjligt för Gud - inget är omöjligt för oss heller! Vi sätter själva gränserna för rimligt-orimligt, möjligt-omöjligt, rätt-fel. Lyssna istället in Guds röst o se möjligheterna, se utmaningarna o låt dig inte skrämmas eller hindras av det som känns hotande, det okända, det annorlunda. Öppna upp för allt o alla! Låt ingen vara utanför - för alla är älskade av Gud. Du och jag, vi som kyrka o kanske snart gemensam ny kyrka kan få vara i funktion - vara med o skapa ett bättre o mer rättvist samhälle där alla har rätt att bo o leva med dem man älskar, alla har rätt att känna sig älskade, alla har rätt att vara den man skapades till. Där ingen skall behöva fly för att överleva, bli utslängd/utestängd för att man är annorlunda. Där ingen skall behöva svälta eller gå arbetslös, ingen skall behöva känna sig vilsen eller förlorad. Helt enkelt ett samhälle likt det Jesus beskriver i sin arbetsbeskrivning: "Blinda ser, döva hör o de fattiga får ett glädjebud".
Vi har alla olika gåvor o förutsättningar, men vi delar alla ansvaret att vara med o tjäna o betjäna. Vi har fått livet som gåva. Vi bär med oss erfarenheter, traditioner, kunskaper o Ordet som möjliggöra tjänst för Gud o världen. Våga därför använda alla dina inneboende resurser för att öppna upp Gudsriket för alla människor! För du är utvald av Gud för att förmedla det glada budskapet (evangeliet om frihet o liv för alla)! Det gör vi bäst tillsammans, med våra olika tolkningar o bibelförståelser, för att slåss inbördes bygger inte Guds rike utan skapar bara mer gränser, hinder o murar för andra.
Vill vi att kyrkan skall vara en viktig del i dagens samhälle. måste vi våga ta Gud på allvar - inte bara leva i traditionen eller historien. Guds tid är nu!
Jesus utvalde människor till specifika uppgifter, därför att de var utrustade med specifika gåvor. De blev utvalda för att skapa förändring, en förändring för allt o alla. En tillvaro där inte hat o förtryck skulle råda, där inte relationer mellan länder o människor krackelerade, där inte förtryck o hot var vardag för så många. Dom han utvalde var inte särdeles annorlunda än resten av dåtidens människor, men en sak skilde dem från alla andra. De fick en insikt i mötet med Jesus i vad de kunde åstadkomma tillsammans med honom o att det inte fanns några hinder för vad som var möjligt. För dom var öppna för förändring!
Vi måste våga ta steget in i det okända - öppna alla dörrar o fönster för dem som finns runt omkring oss. Men för att vi som kyrka o som enskilda skall våga o orka o vilja det måste vi vara medvetna om vilka vi är o vad vi kan. Vi är Guds barn! Ingenting är omöjligt för Gud - inget är omöjligt för oss heller! Vi sätter själva gränserna för rimligt-orimligt, möjligt-omöjligt, rätt-fel. Lyssna istället in Guds röst o se möjligheterna, se utmaningarna o låt dig inte skrämmas eller hindras av det som känns hotande, det okända, det annorlunda. Öppna upp för allt o alla! Låt ingen vara utanför - för alla är älskade av Gud. Du och jag, vi som kyrka o kanske snart gemensam ny kyrka kan få vara i funktion - vara med o skapa ett bättre o mer rättvist samhälle där alla har rätt att bo o leva med dem man älskar, alla har rätt att känna sig älskade, alla har rätt att vara den man skapades till. Där ingen skall behöva fly för att överleva, bli utslängd/utestängd för att man är annorlunda. Där ingen skall behöva svälta eller gå arbetslös, ingen skall behöva känna sig vilsen eller förlorad. Helt enkelt ett samhälle likt det Jesus beskriver i sin arbetsbeskrivning: "Blinda ser, döva hör o de fattiga får ett glädjebud".
Vi har alla olika gåvor o förutsättningar, men vi delar alla ansvaret att vara med o tjäna o betjäna. Vi har fått livet som gåva. Vi bär med oss erfarenheter, traditioner, kunskaper o Ordet som möjliggöra tjänst för Gud o världen. Våga därför använda alla dina inneboende resurser för att öppna upp Gudsriket för alla människor! För du är utvald av Gud för att förmedla det glada budskapet (evangeliet om frihet o liv för alla)! Det gör vi bäst tillsammans, med våra olika tolkningar o bibelförståelser, för att slåss inbördes bygger inte Guds rike utan skapar bara mer gränser, hinder o murar för andra.
Vill vi att kyrkan skall vara en viktig del i dagens samhälle. måste vi våga ta Gud på allvar - inte bara leva i traditionen eller historien. Guds tid är nu!
måndag 14 juni 2010
Kallad
I söndags handlade en av texterna i kyrkan om: "Vi vet att Gud på allt sätt älskar...dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga...och skänkt sin härlighet" (Romarbrevet 8)
Vi vet - alltså är det ingen nyhet att Gud älskar alla människor o var beredd att satsa allt på/för sin mänsklighet. Vi har kunskapen - umaningen handlar om att leva ut den kunskapen: "Du ska älska din nästa som dig själv". Alla människor är värda kärlek o liv. Även om omständigheter o människor försöker ituta oss en annan sanning, att Guds kärlek skulle vara villkorad. Även om tillvaron kan tyckas allt annat än fylld av kärlek o meningsfullt liv, så vet vi, o jag hoppas du också vet, att vi är älskade o har rätt att älska. Kärleken är det enda som kan forma nytt liv, som kan ge människor hopp o mening! Vi har inte rätt att förneka någon rätten till kärlek - för Gud älskar alla! All form av diskriminering, all form av hat, all form av nedvärdering av människor är som att spotta Gud i ansiktet. Gud som var beredd att själv dö för att bevisa sin kärlek till alla. Om vi vet allt detta, varför dömer vi vissa människor? Varför fördömer vi andra? Varför ställer vi krav som vui inte har rätt att ställa? Varför ... O med vilken rätt?
Du är utvald - jag hoppas att du kan känna det. Gud litar på dig, Gud älskar dig, Gud bryr sig om dig. Gud vill nåt för dig, med dig o genom dig. För att du är just du! Glöm jantelagen, glöm andras krav o idéer - du är utvald, du är viktig, du är speciell! Du kan o får leva o älska!
Du är rättfärdig - du är värdefull - inte misslyckad, därför att det är så Gud ser på dig. Gud ser med ögon fyllda av kärlek, tänker på o känner för dig med ett hjärta som är överfyllt av kärlek. Alla människor är värdefulla o viktiga - värdefulla o viktiga för Gud o för medmänniskor.
Låt nuet vara ett tillfälle där du tar utmaningen på allvar. Utmaningen att förändra tillvaron - att skapa ett rättvisare, bättre, mer jämställt samhälle. En värld där alla, oavsett älder, kön, ras, sexuell läggning, tro o kulturell bakgrund värderas lika o ges samma fri- o rättigheter. Det var ju den drömmen Jesus bars av o var beredd att dö för - var med o förverkliga den drömmen här o nu o ge andra tillfälle/rätt att förverkliga sin del av drömmen.
Döm inte - för inte heller du döms! Fördöm inte - för inte heller du är fördömd! Älska - för du är älskad!
Ett stort ansvar, en enorm utmaning - men det bästa av allt är ju att vi behöver ninte fixa allt detta på egen hand. Gud är med dig o vi skall tillsammans ta ansvaret för nuet o framtiden. Om vi hjälps åt kan vad som helst ske...
Vi vet - alltså är det ingen nyhet att Gud älskar alla människor o var beredd att satsa allt på/för sin mänsklighet. Vi har kunskapen - umaningen handlar om att leva ut den kunskapen: "Du ska älska din nästa som dig själv". Alla människor är värda kärlek o liv. Även om omständigheter o människor försöker ituta oss en annan sanning, att Guds kärlek skulle vara villkorad. Även om tillvaron kan tyckas allt annat än fylld av kärlek o meningsfullt liv, så vet vi, o jag hoppas du också vet, att vi är älskade o har rätt att älska. Kärleken är det enda som kan forma nytt liv, som kan ge människor hopp o mening! Vi har inte rätt att förneka någon rätten till kärlek - för Gud älskar alla! All form av diskriminering, all form av hat, all form av nedvärdering av människor är som att spotta Gud i ansiktet. Gud som var beredd att själv dö för att bevisa sin kärlek till alla. Om vi vet allt detta, varför dömer vi vissa människor? Varför fördömer vi andra? Varför ställer vi krav som vui inte har rätt att ställa? Varför ... O med vilken rätt?
Du är utvald - jag hoppas att du kan känna det. Gud litar på dig, Gud älskar dig, Gud bryr sig om dig. Gud vill nåt för dig, med dig o genom dig. För att du är just du! Glöm jantelagen, glöm andras krav o idéer - du är utvald, du är viktig, du är speciell! Du kan o får leva o älska!
Du är rättfärdig - du är värdefull - inte misslyckad, därför att det är så Gud ser på dig. Gud ser med ögon fyllda av kärlek, tänker på o känner för dig med ett hjärta som är överfyllt av kärlek. Alla människor är värdefulla o viktiga - värdefulla o viktiga för Gud o för medmänniskor.
Låt nuet vara ett tillfälle där du tar utmaningen på allvar. Utmaningen att förändra tillvaron - att skapa ett rättvisare, bättre, mer jämställt samhälle. En värld där alla, oavsett älder, kön, ras, sexuell läggning, tro o kulturell bakgrund värderas lika o ges samma fri- o rättigheter. Det var ju den drömmen Jesus bars av o var beredd att dö för - var med o förverkliga den drömmen här o nu o ge andra tillfälle/rätt att förverkliga sin del av drömmen.
Döm inte - för inte heller du döms! Fördöm inte - för inte heller du är fördömd! Älska - för du är älskad!
Ett stort ansvar, en enorm utmaning - men det bästa av allt är ju att vi behöver ninte fixa allt detta på egen hand. Gud är med dig o vi skall tillsammans ta ansvaret för nuet o framtiden. Om vi hjälps åt kan vad som helst ske...
fredag 11 juni 2010
Nya tider
Idag har jag arbetat med en utredning om kyrkans syn på människors sexualitet.
Metodistkyrkans årskonferens gav kyrkostyrelsen och kabinettet (biskop o distriktsföreståndarna) i uppdrag att göra en utredning kring detta.
Vi har en kyrkoordning som är mycket tydlig när det gäller just detta med sexualitet. Den ger o tar, men är nog ändå ungefär så tydlig o öppen som den kan vara med tanke på att den skall kännas bra i såväl det konservativa Afrika som det mer liberala östra USA.
Det känns positivt att vara delaktig i en kyrka som är så tydlig i sin anti-diskriminerande hållning. Alla människor, oberoende av sexuell läggning, har samma värde o är garanterade samma behandling. Kyrkan är öppen för alla! Likaså fattade ju vår årskonferens beslut om att all form av diskriminering pga sexuell läggning är förbjuden!
Likaså har meningen som förbjöd metodistpastorer att välsigna samkönade tagits bort. Den infördes 1996, men är som sagt nu borta!
Målet med utredningen är att skapa ett underlag för ett utbildningsmaterial för konfirmander o församlingar. Tack o lov behöver jag inte göra det materialet.
Metodistkyrkans årskonferens gav kyrkostyrelsen och kabinettet (biskop o distriktsföreståndarna) i uppdrag att göra en utredning kring detta.
Vi har en kyrkoordning som är mycket tydlig när det gäller just detta med sexualitet. Den ger o tar, men är nog ändå ungefär så tydlig o öppen som den kan vara med tanke på att den skall kännas bra i såväl det konservativa Afrika som det mer liberala östra USA.
Det känns positivt att vara delaktig i en kyrka som är så tydlig i sin anti-diskriminerande hållning. Alla människor, oberoende av sexuell läggning, har samma värde o är garanterade samma behandling. Kyrkan är öppen för alla! Likaså fattade ju vår årskonferens beslut om att all form av diskriminering pga sexuell läggning är förbjuden!
Likaså har meningen som förbjöd metodistpastorer att välsigna samkönade tagits bort. Den infördes 1996, men är som sagt nu borta!
Målet med utredningen är att skapa ett underlag för ett utbildningsmaterial för konfirmander o församlingar. Tack o lov behöver jag inte göra det materialet.
onsdag 9 juni 2010
Tro - kamp eller glädje?
För väldigt många människor är livet en kamp. En kamp för överlevnad, en kamp för relationens överlevnad, en kamp mot dåligt självförtroende, en kamp för att få ekonomin att fungera, en kamp att hitta mål och mening.
Genom historien har kyrkan gjort massor för att underlätta livet för många människor. Tron har betytt o betyder mycket. Men samtidigt har kyrkan också skapat kamp. Vi har varit bra på att peka på möjligheter och resurser, peka på fel o brister, men vi har varit sämre på att lätta på människors bördor. Få människor söker idag lättnad på sitt bagage i just kyrkan. Det finns liksom inte i deras världsbild, tyvärr.
Är det så att att tro o kyrka förlorat så mycket på livsbörsen att ingen ens funderar på att satsa när vi försöker göra en nyemission? Vi som ju bär på ett arv om att bära varandras bördor!
Kan du formulera din tro o leva ut din tro så att andra kan se den o finna glädje genom den? "Delad glädje - dubbel glädje" - är det sant? Tror du på glädjen som det naturliga tillståndet i tillvaron, medan kampen bara är parentetisk? Eller har vi köpt pessimisternas budskap: "Jesus led, alltså måste vi lida". Jag tror inte en sekund på att Gud vill att vi skall lida eller att livet ska vara fyllt av kamp. Ändå upplever så många just mer kamp än glädje? Är det för att vi inte ser det goda? Att vi ser lampan som inte lyser, men missar alla tusen som lyser! Eller är det för att vi accepterat Murphys oskrivna lag om allting jäkelskap? Ska livet alltid vara som en fjärdeplats?
Genom åren har jag själv ofta upplevt tron som en kamp. Den så självklara tillvaron har rubbats av omständigheter. Jag har tvivlat (o tvivlar än idag!) på mycket: på mig själv, på andras vilja o intentioner, på livets mening, på kyrkan - men jag har faktiskt aldrig tvivlat på Gud (o att Gud är god o vill gott!). Hur kommer det sig att Gud är så självklar?
Jag tror det delvis beror på att jag kan peka på några exakta datum när Gud blivit så levande att det bara inte går att bortförklara eller tvila på. 4 januari 1981 kl. 22.30...3 januari 1982 kl. 21.25... Men delvis beror det också på ett medvetet val! Jag har valt att o vill tro på en GOD Gud som vill alla människor gott.
Alla kan inte det, tro på en god Gud när livet är ett helvete eller finna dom där exakta tidpunkterna, minnas dom där stora upplevelserna.. Men alla kan få vissheten om att livet inte alltid är en fjärdeplats. Att livet faktiskt inte behöver vara en ständig kamp, därför att det finns en som kämpat vår kamp och som vill att vi ska uppleva glädje...Men hur? Men varför?
Innerst inne tror jag det handlar om att våga o våga välja! Våga tro på sig själv, hur svart livet än ter sig, men också våga dela med sig av sin kamp, sin sorg, sitt tvivel. O det är svårt i ett sammanhang där det är skamligt att vara svag...
Det finns så många stora människor i det lilla. Människor som lyssnat o lyssnar, varit o är närvarande, velat o vill gott - jag hoppas du får möta en sån människa o att du själv väljer att o orkar vara en sån! För du behövs! Du har resurser som du knappast anade du hade - för ingenting blir plötsligt omöjligt... Det är bättre att tända ett ljus, än att förbanna mörkret!
Genom historien har kyrkan gjort massor för att underlätta livet för många människor. Tron har betytt o betyder mycket. Men samtidigt har kyrkan också skapat kamp. Vi har varit bra på att peka på möjligheter och resurser, peka på fel o brister, men vi har varit sämre på att lätta på människors bördor. Få människor söker idag lättnad på sitt bagage i just kyrkan. Det finns liksom inte i deras världsbild, tyvärr.
Är det så att att tro o kyrka förlorat så mycket på livsbörsen att ingen ens funderar på att satsa när vi försöker göra en nyemission? Vi som ju bär på ett arv om att bära varandras bördor!
Kan du formulera din tro o leva ut din tro så att andra kan se den o finna glädje genom den? "Delad glädje - dubbel glädje" - är det sant? Tror du på glädjen som det naturliga tillståndet i tillvaron, medan kampen bara är parentetisk? Eller har vi köpt pessimisternas budskap: "Jesus led, alltså måste vi lida". Jag tror inte en sekund på att Gud vill att vi skall lida eller att livet ska vara fyllt av kamp. Ändå upplever så många just mer kamp än glädje? Är det för att vi inte ser det goda? Att vi ser lampan som inte lyser, men missar alla tusen som lyser! Eller är det för att vi accepterat Murphys oskrivna lag om allting jäkelskap? Ska livet alltid vara som en fjärdeplats?
Genom åren har jag själv ofta upplevt tron som en kamp. Den så självklara tillvaron har rubbats av omständigheter. Jag har tvivlat (o tvivlar än idag!) på mycket: på mig själv, på andras vilja o intentioner, på livets mening, på kyrkan - men jag har faktiskt aldrig tvivlat på Gud (o att Gud är god o vill gott!). Hur kommer det sig att Gud är så självklar?
Jag tror det delvis beror på att jag kan peka på några exakta datum när Gud blivit så levande att det bara inte går att bortförklara eller tvila på. 4 januari 1981 kl. 22.30...3 januari 1982 kl. 21.25... Men delvis beror det också på ett medvetet val! Jag har valt att o vill tro på en GOD Gud som vill alla människor gott.
Alla kan inte det, tro på en god Gud när livet är ett helvete eller finna dom där exakta tidpunkterna, minnas dom där stora upplevelserna.. Men alla kan få vissheten om att livet inte alltid är en fjärdeplats. Att livet faktiskt inte behöver vara en ständig kamp, därför att det finns en som kämpat vår kamp och som vill att vi ska uppleva glädje...Men hur? Men varför?
Innerst inne tror jag det handlar om att våga o våga välja! Våga tro på sig själv, hur svart livet än ter sig, men också våga dela med sig av sin kamp, sin sorg, sitt tvivel. O det är svårt i ett sammanhang där det är skamligt att vara svag...
Det finns så många stora människor i det lilla. Människor som lyssnat o lyssnar, varit o är närvarande, velat o vill gott - jag hoppas du får möta en sån människa o att du själv väljer att o orkar vara en sån! För du behövs! Du har resurser som du knappast anade du hade - för ingenting blir plötsligt omöjligt... Det är bättre att tända ett ljus, än att förbanna mörkret!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)