måndag 5 juli 2010

Längtan

Politikerna med svans i Visby just nu styrs av längtan efter makt o fri mat/dryck. Skapas det nåt överhuvudtaget? Förbättrar Almedalsveckan livet för alla som längtar efter nåt mer? Löften har ingen ännu kunnat överleva på. Nästa vecka städas allt bort o 1400 seminarier o 7 politikertal faller snart i glömska. Vinnare är dom som lever på turismen på ön - alla andra är förlorare.

Fotbollsnördarna längtar efter semifinaler, bronsmatch o final. Snart är VM-äventyret över för denna gång, men har sydafrikas fattiga fått ut nåt av det? (möjligtvis tinnitus av alla vuvuzelas?)
Har 14 årige Jonathan i Port Elizabeths kåkstäder vunnit nåt?
Är inte VM ett evenemang för dom som redan har o kan o tror sig äga världen? VM skapar glädje hos en vinnande nation - alla andra är förlorare!

Konfirmationslägret har gått in på sin sista vecka. Jag är fullständigt övertygad över att dom 14 ungdomar som lever här just nu, utan datorer o tv, men med samtalet o livsfrågorna i centrum, är dom stora vinnarna. Aldrig mer upprepas detta - once in a lifetime! En unik möjlighet att leva tillsammans o fundera kring livets stora frågor. Här förändras världar! O dom längtar efter mer... Dom tillhör vinnarna! Det finns hopp!

Som kyrka o som kristenhet har vi en unik chans att förändra världen - om vi bara inser att vi kan o får, om vi bara bestämmer oss för att skapa förändring, om vi bara vågar ta evangeliets längtan på allvar. Evangeliet handlar om en rättvis fördelning av allt - av nåd, av ekonomi, av möjligheter. Det handlar inte om att ta från dom rika o ge till de fattiga - nej, snarare om insikten att dela med sig. Allt är vårt!
Jag kan aldrig fatta att vi slåss o strejkar för några procentenheter, när större delen av världens befolkning längtar efter mat för dagen, rent vatten, nånstans att bo, frihet från förtryck o ångest, längtar efter att kunna ge sina barn en framtid o ett liv. Jag kan ännu mindre fatta hur vi tillåts spekulera bort miljarder i aktie- o optionsspel, i ekonomiska vansinnestransaktioner, i skatteplanering o rent svindleri.
Vore det inte ett fantastiskt grepp av riksbanken att höja räntan o staten skulle låta räntehljningen gå till bekämpning av fattigdom? Då skulle vi kanske äntligen nå upp till 1% målet o däremed möta en del av den längtan efter framtid o rättvisa som finns i tredje världen?

Jag längtar efter den dagen när världen blir en rättvis plats - när inte längtan efter makt, ekonomisk girighet eller medmänsklig snålhet styr. När medmänsklighet styr! Risken är bara att min längtan förblir en dröm...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar