Det förväntade - det oväntade

För första gången på 22 år lyssnade jag igår (torsdag) på ett helt tal i Almedalen. Mona Sahlin talade efter ett uppvärmningsförsk av Moneybrother. Få saker i Monas tal överraskade - det politiskt korrekta fanns där, lite sparkar på Alliansens politik o egentligen inga nyheter alls. Hon var rätt snäll i sin retorik - för snäll kanske för att vinna min röst. Jag hade hoppats på det där lilla extra som hade skapat förväntningar o förhoppningar. Nu var det eg bara extra dagistid som avvek frän det invanda... O mina barn har ju precis slutat på dagis! Att hon återuppväckte ordet solidaritet var nog talets höjdpunkt, resten var välbekant s-politik.
Som talare var hon bättre än jag hade förväntat mig - levande, fri o okonstlad. Frågan är väl om hon vann valet med det här talet? Nån folkfest-stämning infann sig aldrig, trots lite amerikaniserad stil, med vuvuzelor (!) namnskyltar o annat.

Idag (fredag) har jag varit på gutarnas eget olympiska spel, Stångaspelen, o tittat på pärk, en gutnisk sportgren som det inte ens är värt ett försk att försöka förklara. Antingen förstår man allt eller inget. Men det var häftigt att se o uppleva: inspirationen, glädjen, besvikelsen, taktiken.En gotländsk folksport när den är som bäst. Det mest oväntade hände hela tiden: bollen studsade fel i gräset, nån tittade åt fel håll o totalmissade, nån i åskådarmängden tog en sup o diskuterade arttillhörigheten på en överflygande rovfågel (ormvråk, förresten), andra diskuterade kvällens fest... Inget var givet på förhand o känslan av folkfest var total. Vinsterna var givetvis välkomna, men att vara med, att duga, att höra hemma, var ändå i centrum.

Konfirmanderna har jobbat fram en facebook-grupp idag o fyllt sida efter sida med text och foton. Allt andas glädje, lycka, tacksamhet o hopp. Deras förväntningar gick i kras - det blev ett annorlunda o bättre läger än dom tänkt sig. "Vi har fått ställa frågor vi aldrig annars får ställa"..."vi har lärt oss massor om livet"... kommentarerna beskriver det oväntade, det positivt överraskande. Mona Sahlin kanske hade behövt vara med här nån dag för att se o förstå hur ungdomar lever o tänker, drömmer o skapar. Fast, dom har ju inte rösträtt ännu, så dom är väl inte så intressanta för en politiker.

Tyvärr har dom väl inte heller alltid varit så intressanta för kyrkan. Vi som drömt o bett om ungdomar, vi har haft svårt att möta dem på deras egen planhalva. Känslan av att se dessa 14 tonåringar på knä vid altaret i kyrkan ikväll var riktigt häftig. Det var möjligt bara därför att det för dem totalt oväntade hade skett - dom hade blivit tagna på allvar, sedda, älskade för dom dom är. Kravlöst o generöst älskade från minut ett till sista amen. Så enkelt, så genialiskt - men så svårt... Kyrkans hela existens bygger ju på det oväntade - på Guds människoblivande, på en korsfäst men uppstånden o älskande Gud. En Gud som inte kräver utan erbjuder, en Gud som inte går förbi för att man inte råkar tänka "rätt", leva "rätt" eller vara "rätt". Låt oss gå vidare från det förväntade (det begränsande) o ut med budskapet om det oväntades möjligheter (friheten). Låt oss skapa en kyrka som ser o tar alla på allvar, inte bara dom som är som vi förväntar oss. Låt oss bryta ner alla traditionella murar o gränser, för att skapa något totalt oväntat: en kyrka för alla! En oas som ser o tar vara på allas gudomliga möjligheter o potentialer. En gemenskap med öppna dörrar o fönster - öppna uppåt mot Andens vind o öppna åt sidorna mot en förväntansfull omvärld.