Förändringar

Började dagen med att plocka fossil o samtala med konfirmanderna om skapelsen. Om att den inte tagit slut, utan att vi är en del av en konstant fortsättande skapelseprocess. Gud vilade den sjunde dagen men har fortsatt sen på den åttonde, nionde, tionde... o än idag - o vi får vara med o skapa! Gud satte inte punkt efter Uppenbarelsebokens sista blad... Tillvaron, livet, evangeliet förändras ständigt...

Inget är färdigt utan livet måste utvecklas o helgas hela tiden. Inget får stå still - den/det som inte förändras, växer o omformas slutar att leva.

Fantastiskt att uppleva den friska öppenhet som ungdomar har! De är inte fastlåsta i vare sig ideologi eller teologi utan öppna för ett positivt kritiskt tänkande. De har idag på lägret producerat både skapelseberättelser o en skapelsesång utifrån 1 Mosebokens första skapelseberättelse (- framförs i gudstjänsten på söndag! Har du möjlighet, så kom o lyssna!) O ändå är den värld jag delvis lever i, kyrkans värld, så totalt främmande för dem. Tänk vad vi missar genom att inte mötas! Det är kyrkan det är synd om, inte ungdomarna!

Idag förändrades också mitt liv drastiskt. I nästan 7 år har jag i princip fem dagar i veckan svängt in till dagis och en fantastisk personal har tagit ansvaret för mina barn. Idag tog den epoken slut:( En sista fest o sen var det över. Lämnade tillbaka nyckeln o avslutade en viktig del i mitt liv. Sorgligt - för förändring är ofta smärtsam. Att gå vidare, att lämna nåt bakom sig, att våga nåt nytt - kostar på många sätt. Jag bär med mig en oändlig tacksamhet till den fantastiska personal som hjälpt mina barn att växa o formas o helgas. Gud har verkligen använt dem! Tänk om vi i kyrkan hade den troheten, det tålamodet, den inställningen, den positiva människosynen, det kärleken till de små, som dagispersonalen visat prov på. "Allt vad ni gjort för dessa minsta, det har ni gjort för mig". O frukten är harmoniska o lyckliga barn, beredda att gå vidare i livet, trygga o motiverade!

Min bön är att åtminstone lite av det som ungdomarna på lägret o dagispersonalen på Lyckan i Burs visat prov på också skulle kunna prägla morgondagens kyrka o att vi i dagens kyrka skulle vara öppna för den förändringens vind som måste få blåsa bort all gammal ideologi, unken teologi o instängdhet. Jag tror det är möjligt, men det kostar på... en omvändelse var visst det begrepp som såväl Johannes Döparen som Jesus talade om. Men är vi beredda att vända om?