En miss - en träff

Tidig morgon bar det iväg mot Köpenhamn för samtal med biskopen. Massor att samtala om o planera, både roligt o jobbigt. Men arbetsklimatet är gott, därför att alla i kabinettet (distrikts-föreståndarna o biskopen) vill kyrkan väl. Att leda dem som inte alltid vill bli ledda är inte enkelt. Men någon måste ju våga satsa på det man tror på.
Vi hade ett viktigt samtal om hur viktigt det är att kunna lyssna o acceptera varandra, trots att vi inte tycker, tänker o tror lika. Kyrkans stora utmaning är ju att låta människor tänka o tro utan att kräva "rätt tro", för min rätta tro är sällan lika som din!

Att planera för en framtid som man inte vet så mycket om är inte heller lätt. För finns Metodistkyrkan om tre år? Kanske, kanske inte, men det som känns viktigt är att veta att ideologin, läran o tron inte försvinner vare sig det blir en ny kyrka eller inte! Poängen med det nya måste ju vara nåt nytt, men ändå grundat i traditionen, erfarenheten, förståndet o skriften. En ny kyrka för nya människor!

Att finna en ny väg är inte enkelt, men det är nåt vi alla måste. "Följ mig" sa han som också kallade sig själv för "Vägen, sanningen o livet". Dags att gå hans väg, en väg där det finns plats för alla o som leder till befrielse o liv o där alla får vara med. Vi måste våga öppna oss för nya idéer, nya tankar o nya mål! Vi måste våga vara öppna för att lyssna till alla som inte vill, som inte orkar eller som helt enkelt struntar i kyrkan o vägen.