Nytt hopp

Efter en vecka med hyrbil har jag nu återfått min gamla - som ny. Men dyrt blev det, 5665 riskdaler, men visst är det så att det nya måste få kosta o vi kan inte leva på andras bilar hela livet!

När det gäller tro (o temat för kommande söndag i kyrkan är just "att växa i tro") så är det egentligen precis detsamma. Det går inte att leva på någon annans tro. Vi kan inte bara acceptera dogmer o läror, teser o regler, utan att göra dem till våra egna. Vi måste pröva allt o behålla det goda.

En av anledningarna till att kyrkan förlorat fortfäste, förlorat medlemmar, förlorat anseende är att vi allt för länge försökt leva på andras tro. Föräldrarnas tro, mormors tro eller kyrkans allmänna tro blir inte levande o fruktbärande i oss om den inte omvandlas till vår egen.

Måste då alla tro lika? Frågan är lika svår att svara på som den är felställd! Ingen människa tror lika. Vi bär alla på våra tvivel om detaljer, på upplevelser av bönesvar eller uteblivna sådana, på besvikelser i mötet med kyrkan/kristna... Vi formas av omständigheter, uppväxtmiljö/-kultur o våra egna val. Vi har rätt att tvivla, vi har rätt att stanna till o fundera, men vi gör inte rätt om vi bara slänger allt med badvattnet. För om du tänker till så finner du möten med någon, den där upplevelsen av det gudomliga, erfaranheten av det som är större än du själv - det finns där - och kan ge dig hopp o liv. För vi är obotligt religiösa... Allihop, men på olika sätt o med olika uttrycksformer.

Din inneboende gudomlighet är värd att ta på allvar. Den är värd att vårda o låta utvecklas. För du är inte ensam i livet, ensam i glädjen eller sorgen - det finns en som Älskar dig mer än allt annat o vill hjälpa dig att nå vidare, gå vidare, utvecklas vidare...att växa i tro. Att växa kan göra ont, det kan kosta på, men det är värt varenda öre...