Söndag 18 april 2010

Tankar söndagen den 18 april (utgår från texten i Johannes evangeliet. 10:11-16

En av de mest klassiska Jesusbilderna - den gode herden. Älskad men missförstådd.
Vet ni vad kyrkan gjort med den här texten?
Vi har gjort den till en vattendelare, för att rättfärdiggöra våra egna revir. En järnridå istället för en öppen dörr. En järnridå omöjlig att forcera för de flesta - därför att vi kräver lösenord. Vi har gjort gemenskapen beroende av rätt tro, rätt liv, rätt uppförande. Vi har avkrävt varandra löften o bekännelser. Vi har skapat ett "innanför - utanför" och "får - getter" perspektiv. Är det då så konstigt att människor idag har en så diffus bild av vad som händer i kyrkan, i gemenskapen, eller inte ens bryr sig. Den kristna tron har blivit nåt orimligt och onödigt, för dörren är ju ändå alltid låst. Vem behöver en småsint, krävande, dömande Gud, när livet redan är tillräckligt eländigt och kravfyllt?

Dom skriftlärda i dåtidens Palestina var noga med att hålla tron och traditionen rena. Dom lyckades till hälften, nämligen till det yttre. Dom lyckades också effektivt splittra landet i fromma o ofromma, heliga o syndare, inneslutna o uteslutna. Människor levde upp till vissa normer bara för att de måste, för att dom getts skuldkänslor o dåliga samveten, inte för att dom ville eller ens alltid förstod varför de skulle göra si/så eller tro si/så. Friheten o självständigheten var borta, egenvärdet var taget ifrån dem. Kyrkan lyckas också bra till det yttre - men vi är fortfarande världsbäst på att skapa skuld o skam...

Läser man Nya Testamentet märker man snart att det uppstod en splittring där Jesus gick fram. Den splittringen angavs också som orsak till varför han inte kunde vara den han påstod sig vara. Men läser man noga så ser man att splittringen inte berodde på Jesus själv, utan på att dom fromma inte ville lyssna. Dom trodde sig ha en klar bild av allting, så allt annat måste ju vara fel. Dom hade också en stark maktposition, o vem vill förlora den. Därför var också Jesus fel - han hotade normerna o makten. Därför förkastades han...

Vi har använt Jesus för att stänga människor ute: har det inte gällt hårlängd eller make up, så har det handlat om sex före/utanför äktenskapet, kärlek till "fel" kön, fult språk, fel dop, tvivel eller nåt annat "viktigt". Med andra ord har vi gjort Jesus o tron till ett hinder för människor. Köper du inte hela konceptet så duger du inte, du "fattiga, syndiga människa". "Du som inte är värdig att uppsamla smulorna från den rike mannens bord..." som det tidigare hette i nattvardsritualen. Vilken tragisk människosyn!! Vilken ogudaktigt Gudsbild! Genom sitt liv visade Jesus att han var beredd att axla ansvaret som herde för alla människor, inte bara för dom som passar in i normen. "Jag har också andra får som inte tillhör den här fållan..." sa han ju. Sackaios, kvinnan vid brunnen, den romerske officeraren, rövaren på korset - ja alla som inte passade in i normen, alla dom som var fel, dom fick friheten att gå o komma utan att vara bundna av normens eller traditionenes krav. Deras liv förändrades - de upplevde sann frihet. De var älskade, sedda o fria - likaså är alla människor i dag sedda, älskade o fria!

Vad är han då dörren till? Vad är hans fårfålla för nåt? Är det kyrkan, med sina krav på tro o beteende? För vem kan ärligt ställa sig bakom allt i evangeliet? Eller är det gemenskapen, som oftast är ännu mer sluten? Eller är han dörren in till nåt annat? Kanske handlar det om vardagens herde? Om att känna trygghet i livets alla situationer. Om en visshet om att vi inte är ensamma, vare sig vi tror att Jesus föddes av helig Ande eller inte. Kanske vill Jesus med dom här bilderna ge ett helt annat perspektiv på livet än det kyrkan gett o ger? Det handlar inte om likriktning eller instängdhet, om lösenord eller bekännelsekrav. Det handlar om att ge rätt till liv, ge möjligheter att vara den man är skapade till. Kanske är det helt enkelt frågan om att Jesus är dörren till livet o livets herde, för ett liv där det inte finns några "gå ej på gräset - skyltar".

Konsekvensen av detta blir att kyrkan inte får vara en sluten gemenskap för likasinnade, utan en fantastisk verkstad av o för fria, lyckliga, ofria, besvikna, trötta o sökande människor. Öppen dygnet runt för den som behöver den. Öppen för den som behöver vila, behöver fly, behöver samtal, tror eller tvivlar - helt enkelt öppen för alla! En oas där man får vara i fred eller tillsammans sjunga lovsånger, dela sin glädje eller gråta ut sin sorg: "Kom alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila... Ta på er mitt ok o lär av mig som har ett milt o ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ".

Som metodistpräst är jag utnämnd till Gotland, inte till en specifik församling. Fårahjorden är alltså större än den lilla gemenskapen av troende! Så måste vi lära oss att tänka o leva!

Din o min uppgift är att peka på dörren o hålla dörren öppen. Att hjälpa människor till den öppna dörren - utan att ställa krav eller kräva lösenord. Vi skall finnas inne o ute! Profeten Hesekiel skrev: "Jag ska själv valla mina får o låta dem komma till ro, säger Gud. Jag ska leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna. Jag ska förbinda de skadade, hjälpa de sjuka..."- Lyckas vi skapa o vara en sån kyrka, så har vi ett excistensberättigande o kan med rätta kalla oss kyrka. Fortsätter vi med krav o syndakataloger, förtryck o fördömande, så har vi förlorat existensberättigandet.

Den gode herden är faktiskt god! Inte dömande, inte hatisk, inte självisk, inte uteslutande - den gode herden öppnar famnen för alla. Det var vad som skedde på korset. Gud hade aldrig förskjutit människorna. Hur skulle Gud kunna göra det - Gud älskar ju! "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son...". Gud har inte förskjutit oss, Gud har aldrig sett oss som fattiga, syndiga människor i alla tider. Nej, vi har förskjutit Gud o gjort Gud liten o småaktig. Varje gång vi ställer orimliga krav på människor, dömer eller utesluter (av vad skäl vi än må göra det) förnekar vi korset! Det kors där Jesus bekräftar Guds kärlek till alla människor. Varje gång vi vägrar människor frihet att leva, älska o skapa, spottar vi Gud i ansiktet.

Kyrkan är inte de troendes gemenskap - kyrkan är Guds! Vi måste våga öppna dörrarna, sänka trösklarna o se o förstå vad korset faktiskt betyder, vad evangeliet står för o vad Gud vill med oss. Han frågar ju bara: "Älskar du mig? Älskar du mig? Älskar du mig?"! Tre gånger - det innebär att vi skall älska oss själva, för vi är älskade, älska alla andra, för de är värda vår kärlek o älska Gud för är skapade av Gud, som själv är kärleken.