Vem får vara med?

Idag har jag haft en maildiskussion kring vem som får och inte får vara med i en församling. Jag har fortfarande svårt att se någonsomhelst anledning till att neka medlemskap för någon, vare sig det gäller kön, sexuell läggning, nationalitet eller nåt annat... Är inte viljan att dela gemenskapen o en bekännelse av tron (och att man är dop) tillräckligt?

Har jag som präst rätt att neka någon medlemskap? Svaret är "ja", men finns det någon vettig anledning? Svaret på det måste vara "nej".

Jag kan förstå att vissa har tveksamheter inför vissa människor, eftersom de (prästerna) har en bibelsyn som beskriver vissa saker som oförenliga med kristet liv, men att diskriminera, att skapa "vi-dom" eller "duger - duger inte" är inte förenligt med kristet liv det heller.

Om du sett filmen Priest, så kanske du minns en scen när en ung katolsk präst nyss vägrat en homosexuell man att ta del av mässan. Hans gamla kollega som nyligen tvångspensionerats, säger då: "Han har mycket större rätt att få ta del av nattvarden än vad du har att dela ut den".

Tänk om vi hade en sån ödmjukhet i vår kyrka, att vi kunde se varje människa som älskad av Gud och som en naturlig del av kyrkans liv o framtid. Det handlar inte om att anpassa evangeliet till samhällets normer, det handlar om att förstå evangeliet utifrån ett 2010-års perspektiv. Den sista punkten i Uppenbarelseboken var nog inte en definitiv punkt... Utvecklingen fortsätter...