Idag upplevde jag nåt märkligt... Jag som har anklagats för att vara radikal o liberal när det gäller kyrkan och hbt-frågorna fick plötsligt agera bromskloss. Deltog i ett telefonsammanträde med ett antal amerikaner kring frågor om kyrkans syn på "Human sexuality". Det ena radikala skrivningen efter den andra presenterades (bra tankar egentligen), men få av idéerna var genomförbara.
Ämnet är så känsligt o så hett att varje ord måste vägas på guldvåg. Vi får inte skuldbelägga någon, vare sig vi kallar oss konservativa eller liberala. Ingen vinner på att ge eller bära skuld!
Grundtanken är att alla människor har samma värde, oberoende sexuell läggning, kön, ras, tro etc. Det värdet kan man aldrig ta ifrån en annan människa!
I samtalet kretsade mycket just kring frågan om detta med lika värde gäller allt utom just sexualiteten. Vår kyrkas officiella syn är just den, men går den att förändra? Och hur? Och till vilket pris? O vill vi förändra den?
Flera grupper inom kyrkan arbetar på motioner om en förändrad syn till generalkonferensen (det internationella kyrkomötet) 2012, men är en förändring möjlig? Kommer de förtryckta minoriteterna att få upprättelse nån gång, eller kommer kyrkan att förlora dem?
Det svåra i kråksången är att det rör sig om både teologi o människosyn, vilket har lett till att det idag handlar om pajkastning. O offren i pajkastningen är som vanligt de redan förtryckta. Men hav tröst - Gud älskar alla människor! En dag kommer kanske fler att inse det! Sker inte föärändringen 2012 så sker den lite senare... Härda ut! Gud tror på dig - gör du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar