Vi är alla unika som människor. Vi föds olika, vi lever olika, vi upplever saker olika, vi tänker o tolkar olika o vi är ändå lika. Lika i det att vi måste få ha rätten att vara just olika! Men oxå lika i behovet av att ha någon som vi kan lita på till max, som vi kan vara totalt gränslöst öppna inför.
Idag mötte jag en person som hjälpte mig att orka fortsätta kampen för allas rätt att vara den dom är. En person som visade mig stort förtroende genom att beskriva sin livssituation o fråga om råd att gå vidare. Tack för förtroendet!
Jag skulle önska att vi alla hade nån som vi kunde visa vårt sanna o rätta jag för. Nån som kunde lyssna till våra innersta tankar, utan att vi behövde frisera eller censurera eller ens tänka tanken på vad vi får eller inte får säga. För a dom allra flesta sammanhang kopplar vi på självcensuren... Dom personer vi vågar vara 110% öppna för är få, om dom överhuvudtaget existerar. Vi vågar nämligen inte lita på att det vi säger faller i god jord. Att det vi tänker inte utnyttjas. Att det vi drömmer om eller längtar efter skulle missförstås.
Har inte du oxå behovet av att ha en sån samtalspartner? Nån som kan lyssna utan fördomar, utan fördömande attityd, och som du kan lita på?
Har inte du oxå beghovet av att få vara en sån samtalspartner? Nån som någon annan kan tala med utan att uppleva fördömanden o behov av censur?
Är inte det ett av livets stora mysterier, varför vi skall behöva idka självcensur? När mänskligheten skapas, enligt den bibliska skapelseberättelsen, var människorna nakna. En symbol för att det fanns en total öppenhet o ärlighet o där behovet av att ljuga, tiga eller ens tänka tanken på att behöva censurera inte ens fanns.
Vad krävs för att vi skall kunna vara såna? Ärliga, öppna o lyssnande? Vad krävs för att vi skall våga lita på varandra, utan att misstänka baktankar eller att vi skall bli utnyttjade?
Du är den du är, därför att du är älskad som du är. Du duger som den du är! Du har rätt att vara den du är. Samhället har slutat "rätta till" vänsterhänthet. Tänk om vi också kunde sluta tänka i termer om att försöka "rätta till" andras "brister". För i regel är det inga brister, utan bara olikheter. O vem har gett mig rätten att vara domare över andras livsval, andras idéer och tro? Vem har gett dig rätten att döma mig? Har vi inte fötts till den här jorden för att dela den med varandra o leva tillsammans för att skapa ett gått liv för hela skapelsen?
Vi är alla olika - tack och lov! Men vi är alla lika i det att vi delar samma behov av att få vara o accepteras o värderas positivt efter det vi är! Så våga vara dig själv, men låt oxå andra vara sig själv! Då formas en spännande o fruktbärande tillvaro.
tisdag 4 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar